Nästan två månader med fokus på hem, familj och viktiga saker i livet. ( har ju jobbat ett par veckor..) I går när jag var ute och rekade igång benen igen efter en alldeles för i början snabbt sprungen kvartsmara i helgen - blev jag översköljd av känslor. Jag har alltid älskat min familj, mina ögonstenar Fanny, Frida och Hannah å så då Leif  - men inser nu att jag alltid har haft andra saker som tagit plats i mitt sinne och själ/hjärta. Nu efter 2 månader utan så många måsten - känner jag känslan så otroligt mycket starkare. Whaow säger jag - dessutom som bonus, kom vid 4 tiden i morse älskade syster med bästa Isabel och Maja upp från Borensberg. Känner mig så otroligt hel och tillfreds, nästan som om det är för bra för att vara sant. Men jag är ödmjukt tacksam, samtidigt som det ju är många som saknas oss. Tänker på mamma och pappa, i går eftermiddag kikade vi på foto från att Frida var liten, och det är ju som att både flytta 40 år tillbaka i tiden, likväl som 10. Hannah är en kopia av mig och Frida, hoppas hon får de bästa egenskaperna av oss båda.

Mitt i mitt känslosvall, har vi en födelsedag i huset i morgon. Hurra för min 12 åring, som dock inte än har sprungit i från mig officiellt - men den dagen är mkt nära, mkt nära.....

Slutligen var jag helt säker på en sak i början på juni. När väl augusti är här kommer jag att veta och känna vad jag vill sysselsätta mig med i höst - men det är så mycket annat som har ramlat på plats, så den bilden är inte klar - vad vet man -kanske man blir hemmafru trots allt ?