Fortfarande lite upprymd efter helgens äventyr nere i Stockholm och Lidingöloppet. Vilken otrolig upplevelse om man som vi gör älskar idrott och dess utövande. Syster gjorde debut i K50 ( skrattade lite när jag hejade i första backen, jorå hon skulle ju bara springa runt......såg allt blicken....) mitt 15kilometerslopp blev en mental drabbning. Efter ett par kilometer kände jag att det var dags att dra ner på tempo - för att kunna njuta av löpningen. Hade ju trots allt betalat pengar!!!! Kom i mål - och orkade shoppa 4 timmar på eftermiddagen. Riktigt nöjd med mig själv!

Söndagen bjöd på klimax redan vid 10 tiden. Frida var laddad och såg framemot att springa 3 kilometer i år, nervositeten fanns där, inte tu tal om annat....Men hon hade i veckan innan jobbat med en positiv bild när hon står och värmer upp med Friskis och svettis på Grönsta Gärde innan start - tror att nervositeten släppte i samma stund som de rödklädda tjejerna drog i gång uppvärmningen. Hejade på två ställen på banan och tog i mål henne - hon ramlade i hop efter mållinjen - jag forcerade snabbt staketen och fanns där. EN MKT nöjd, trött och kissnödig dotter hade jag i mina armar - hon skötte segerintervjun med den äran efter sitt toabesök.

Höjdpunkten fanns nu kvar. TEAM GULLAN stod återigen på starten kl 13.50 på Grönsta. I sina snygga T-shirts. I år delade vi in oss i två team - första äntrade mållinjen hand i hand efter 1.07 , det andra gänget på samma sätt några minuter senare!! Mamma/mormor Gullan log i himlen - jag är säker.

Reflekterar så här på slutet också till uppståndelsen kring Anna Haags uttalande om idrottsföräldrar. Visst finns dem  - dem som hon talar om i sin blogg som bör läsas ; www.annahaag.com , men det finns också andra som får jobba i motsatt håll. Nästan att jag ser framemot att få se när Emils och Annas barn växer upp ( med dess gemensamma gener). Dessa barn kommer ha en egen drivkraft - och där kommer jobbet mest troligt bli att bromsa , bromsa , bromsa... Dock tror jag att de kommer fixa det galant. Anna är inte bara en av världens duktigaste skidåkare - hon är dessutom en väldigt fin och klok människa.

Fortfarande imponerad över en sak som hände i går kväll. Älskade syster och jag fortsatte diskussionen nu på morgonen. Vi pratar speedway, semifinal ; vetlanda mot Piraterna. Piraterna saknade sin stjärna Greg Hangock( eller hurdet stavas) Var fullständing nerskrivna i pressen innan - ni kommer att bli slaktade.

När första heatet går i gång - slutar det med fullständig dominans av Piraterna. ´1 och 2 i heatet. Andra heatet likadant , tredje osv.... Piraterna har en medelålder på 21 år ( varav den yngsta hungrigaste var 16år) och de fullständigt krossade de favorittippade Vetlanda åkarna.

Vad var det som hände ? Mental genomklappning på vetlandaåkarna ? Eller avslappnade åkare för Piraterna ? Bra ledare ?

Idrotten är härlig - det är inte alltid de som har bästa förutsättningarna, de som är bäst som vinner. Vinnare är de som är hungriga,avslappnade och motiverade. Och det skulle jag direkt  vilja överföra på det vanliga livet, oavsett om vi pratar familjeliv, arbete osv.

Motivation slår alltid klass - målet är så otroligt viktigt - men hur man förmedlar det och upplever resan dit än viktigare!!!!!

Visst är det underbart; att ha sådär skönt ont när man vet vad det beror på. Rullskidåkning på steg 3utbildningen i helgen känns, fulladdad med energi och inspiration inför kommande utmaningar. Mellan all fysisk träning, fyller jag på..så otroligt viktigt med de mentala bitarna, läste i helgen Calle Hageskogs coach bok - finns små guldägg där.

Känns just nu som det är en övervikt på träningsfokus ( men kanske inte för egen del då..) Fredag och lördag kommer det ett 30 tal yngre talanger till Sollefteå för skidträning, gissar att även de kommer att åka hem med lite träningsvärk.

Veckan förövrigt bjuder på Östersund i morgon - onsdag blir en dag i OKTOBERFESTENS tecken. Förhoppningsvis skall då inbjudningarna ut, och allt skall falla på plats runtikring.

En helg utan barn(och Leif) känns konstigt tomt- skönt att vara hemma igen,  och i kväll blir det 8 års kalas - vet att det finns en Sanna därute som längtar efter besök med tillhörande paket.

Nu ska badrummet nere damsugas, kakelväggarna skall torkas av - sedan sätter vi check även på det. JIPPIE!!

Är som alla andra otroligt tagen av chockbeskedet igår kväll - ett helt hockeylag har gått bort inkl vår "egen Stefan Liv". Hur är det möjligt i detta 2011 ? Har ju dock själv åkt i de ryska planen både som aktiv - men även för några års sedan då jag var i Minsk på jobb. Men det ska ju inte få hända....

Minns då hellre de underbart härliga dagarna i fjällen i början på veckan. Sverige och fjällen ( Funäsdalsfjällen) i sin bästa skrud. Dessutom mycket trevligt sällskap - detta är livet.  Nu en dag hemma -sedan blir det Umeå som gäller några dagar. Steg 3 utbildning för junior/seniorer inom längdskidåkning väntar - och även där trevligt sällskap.

I dag blir det till att jobba undan, och förbereda inför vad som komma skall. Livet känns så otroligt härligt i min egen lilla "sfär" just nu -men tankar och kraft  går som sagt till de som behöver det mer än jag just nu.

I går var en lyxig dag...Hannah och jag hade en heldag utan några måsten att göra. Startade ute i skogen ett par timmar, Hannah lycklig över alla kottar hon hittade, jag för att få visa lingon/blåbär/svampar osv...Biblioteket är en plats Hannah älskar, vi lekte - läste och lånade böcker. Som 3-åring i Sollefteå får man o ckså en bok av Sollefteå kommun, Hannah valde med omsorg ut den om prinsessan som inte vill gå och lägga sig!

En kantarellsmörgås hos Fao Inger gjorde inte heller dagen sämre......

Kvalitetstid utan att att vara beroende av klockan behövs - vilken härlig dag!

Dagarna framöver börjar bokas in, nog finns det att göra - men har som inte riktigt bestämt mig för vilken huvudinriktning mitt arbetsliv skall ta. Har förtillfället tre böcker i gång;

LYCKA - en handbok om att leva skriven av Dalai Lama och Hordward C Cutler

Coaching med temat KBT

samt Mia Törnbloms "Du leder"

Fortsätter min reflektion och underlaget för min framtida bok med berättelsen om Moder Teresa som skulle föreläsa på en stor ledarskapskonferens någonstans i Europa. Tusentalet förväntasfulla ledare inom politiken,näringslivet och andra branscher sitter redo med att anteckna allt det viktiga som ska sägas. Lätt försenad kommer Moder Teresa till slut in, hon når knappt upp till mikrofonen. Med viskande röst säger hon; " Jag har två frågor till er när det gäller ledarskap. Känner ni dem ni leder ? Tycker ni om dem ? Sedan går hon därifrån.

Blunda och reflektera. Om historien är sann, kan varken jag Mia eller Mia Törnblom riktigt veta - men känn på budskapet.

Jag har testat metoden och vet att den fungerar - likväl som jag har sett att motsatsen inte fungerar. Och kommer aldrig att göra, oavsett om det handlar om ledarskap inom familjen, idrotten, näringlivet eller andra branscher.