..som ju egentligen nu bara är kvart i tolv. Känns mycket bättre..

Mycket småplock att göra så här dagarna innan skidskytteSM i Sollefteå. Snön lyser med sin frånvaro härnere  - men känner mig helt lugn för spåren uppe på Hallstaberget.

Nörd,jag ? På tre dagar har ju nu sett 9 handbollsmatcher med döttrarna i - känns därför lite extra kul att blanda med lite skididrott emellan.

Få se nu vad va kvar på att göra listan; packningen av de drygt 400  middagsbiljetterna, göra om bordsplaceringen och bowlinglagen, sätta ut parkeringskyltarna, leverera sponsorbiljetter -samt hämta in exponeringsmaterial, scenbygget - lämna ut flaggorna och och och...gillar den här känslan när allt nästan är klart.

I morgon kommer en fotograf förbi, han ska ta en bild som symboliserar "mitt nya eftertänksamma lugna liv" - jag ser verkligen framemot att få posera med "äktheten" i detta!

Nix - kram på er - finns saker som kan göras innan de blå ska slås igen - gonatt!

..bästa på hela året. Kunde inte hålla mig längre. Huvudvärken avtar mer och mer, solen sken - och mina rosa skor bara väntade på att äntligen bli luftade. Första löpturen är alltid magisk. Känna gruset under skorna - sträcka ut en kort stund i medvinden,  musiken i öronen och man känner sig så STARK. Hade med mig alla er som tänkte på mig igår - TACK och löpversionen av 4.4 känns helt OK.

Det blev bara en kortis - broarna runt - dags att dyka ner i papper, dator och planering inför kommande saker. Men så härlig löptur- jag kommer att leva på känslan i flera timmar.

Första passet i skogen är nästa mål - men det tar några veckor till. Som tur väl är...

..är det inom mig just nu. Halvtrött efter helgens alla sportevenemang + förkylning, men att klaga duger inte. Är så mycket jag vill göra, och faktiskt till och med måste göra. Har så äntligen fått ur mig en texten till en artikel - ligger nu på granskning.

Inväntar i skrivande stund den andra halvan av organisationskommitten inför stundande SM:et. Två vildhjärnor som är så där kombatibla med struktur - men bra kommer det att bli, helt säker. Bra att ha lite deadlines att jobba på - en är i morgon eftermiddag, nästa måndag eftermiddag , whaoh en hel vecka bort.

Solen skiner ute - huvudet vill ut - men kroppen säger nej. Bråk - på hög nivå. Hjärnan bråkar också...det är presteraren som vill gå i mål med massa saker, samtidigt som jag med näbbar och klor bromsar. Förändring är jobbigt, stjäl energi. Tur det finns påfyllning att få.

Att ge och ta - har diskuterat det på sista veckan med nära och kära. Vad är viktigast ; att ge eller att få - svaret är att det måste vara balans. Uppmaning till alla vi på båda sidor - tänk på att uppskatta de runt i kring er, behöver inte vara med blommor och presenter - ett uppmuntrande ord, ett leende räcker långt - en klapp på axeln eller kram. Vi behöver alla känna uppskattning - och finns det något bättre än kramar ??!

Vad är det nu då - tänker ni ? Tomt, som en kvinnohjärna som en gammal olja&sanitetsmedarbetare brukade säga...

Nej, det är tomt hemma på skärvstavägen. Familjen har åkt till smultronstället i Tänndalen, stugan - där lugnet, friden och gemenskapen tillsammans hägrar.

Själv är väskan också packad - men Junsele står som destination. En spännande helg väntar med duktiga skidungdomar, men först skall lite möten avklaras i Sollefteå inför stundande SkidskytteSM.

Har fått en timme för mig själv - egot och självet har kampats lite... Men är så inspirerade av min senast lästa bok på kursen; kreativitet för livet av Bengt Renander.

Pratade med en likasinnad i kväll - dubbla jobb just nu, alltid saker på att göra listan - och vi pratade om problem som uppkommer. Ordet problem -från latinets problema - betyder framkastande, uppgift. När ett problem uppkommer ( vilket ju inte är ovanligt) har livet kastat fram en uppgift åt dig. Det kan leda till en möjlighet, men det är inte säkert. Det beror på vad du gör med uppgiften, hur du löser den, ja hur kreativ du kan vara.

I boken beskrivs människan bärande på en säck med 53 problem. Alltid tror man att bara DET händer, bara den ringer, bara jag kommer in på den utbildningen osv kommer allt att lösa sig.  Men det dyker  ju alltid upp nya funderingar. Säcken med 53 problem - det är en användbar bild. Du har säcken med problem för att du är människa. Förbannar du säcken eller förnekar dess existens har du det 54:e problemet ( som är att du tror att du inte har några problem) Jag är människa och i att vara människa ingår det att ha exakt 53 problem - det är verkligheten.

Problemet är viljan minus verkligheten, eller i vardagsspråk: problem uppstår när man vill något och så är det inte så. Det är bara att börja spalta upp dem och dela in dem i tre högar; de som inte går att göra något åt; problem som du kan lösa,men vet inte hur; problem som du med mod och handlingskraft kan lösa på en gång.

Oj det blev långt - har lite kvar att göra innan de blå skall slås igen -men avslutar lite lägligt med följande rader:

Gud, ge mig sinnesro att accepterade det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

GONATT!

..är svårt just i denna tid i livet. ( och inte min starka sida heller för övrigt)  Sjuka barn - går före allt, och så bara ska det vara. Men som nästan alltid - finns det som måste göras kvar. Blir allt bättre på att vara närvarande. Är inte i mål än - men NÄRVARO låter i sig inte svårt, men erkänn själva att det är  många gånger ni i sinnet är "någon annanstans" ( på morgondagens möte, nästa veckas aktivitet osv)

Tänker dela med mig av en liten historia om den vise bonden och grannen.

En dag tog sig bondens häst ut genom en trasig del av staketet och sprang bort. Grannen som alltid har full koll bakom sitt köksfönster - sprang genast över och beklagade sig.

-Så fruktansvärt! Hur ska det gå för dig och din familj nu när skördetiden snart är här, ni kommer ju få svälta, det här är det värsta som som kunde hända.

- Nja, vem vet vad som är bra och dåligt, sa bonden till grannen.

Några dagar senare kom hästen tillbaka - och inte nog med det, hästen hade tre vildhästar med sig. Grannen såg naturligvis även detta och sprang över.

- Du är ju världens turgubbe,, sa grannen. Ingen har så många hästar som du har nu.

-Ja,vem vet vad som är bra och dåligt, sa bonden till grannen.

När bondens son skulle rida in en av vildhästarna blev han avkastad och  bröt benet. Grannen såg det och kom genast fram och ojade sig.

-Katastrof, jag saknar ord sa grannen. Ingen av dina andra barn är så starka att de kan bärga skörden. Det kunde ju inte varit värre.

-Vem vet vad som är bra och dåligt, sa bonden till grannen.

Någon vecka senare kom armén förbi och skulle tvångrekrytera unga män - men bondens son låg ju i sjuksängen.

-Det är ju helt otroligt, hur tur har du säger grannen.

-Ja,vem vet vad som är bra och dåligt - säger bonden till grannen.

Historien fortsätter i all oändlighet. Kontentan är att vi har både grannen och bonden i oss. En del av oss är i ett ständigt drama och vad som är bra och dåligt i livet. Rädsla och begär i förhållande till det förflutna, framtiden och andra.  Grannen är "egot"! En annan del av oss kan vara i ett accepterande närvarande och tillitsfullt lugn - bonden är vårt "själv"

Mitt "själv" funderar så här i lunchtid på att hämta lite energi utomhus, egot säger att det är massor kvar på att göra listan. Självet kommer att vinna - vi ses i lunchspåret , frågan är om det blir på Remsle eller på myren.

Ja, vem vet vad som är bra och dåligt!