Vilken intensiv vecka som var...

Som livet i övrigt upp och ner....

Sent i går kväll tog vi en promenad på kyrkogården och reflekterade. Ett vackert ljus tändes för bästa pappa Uno och ett ljus för Gustav. Känslorna kommer, minnen och stunden på kyrkogården är nyttig mitt i en motorvägsvardag.

Lördagskvällen ställdes också upp och ner. På facebook såg jag att det saknades en ur polisskaran i Sollefteå. Tog telefonen och ringde  direkt, signalerna gick fram - och till slut svarade mottagaren. Lättnad var det första som kom över mig - men sedan saknad och stor sorg när berättelsen om dagen i polishuset förtäljdes mig. Ett ljus ytterligare ljus tändes på himlen.

För övrigt var förra veckan - veckan då SKRÄLLEN kom till Sollefteå. Hade äran att leda workshops på Hullstagård under torsdagen. Min förvåning var total - när jag i publiken ser en av våra "höjdare" i kommunen sitta och lyssna på mig ( från att ha undvikit mig i närmare 20 år)Och det fanns flera olika att välja på.

En intensiv jobb  och idrottvecka avslutades i Umeå - med två handbollsmatcher. Heja SHK, vilka kämpartjejer - ni kommer att gå långt i livet, ja precis så långt som ni bestämmer er för.

Såg Da vinci-koden i lördags ( återigen) - så tänkvärd ! Och så välgjord !

Avslutar med några tänkvärda ord:

Personligt Ledarskap!

Människor äro ivrigt sysselsatta med planer på att förbättra sina liv.

Men detta siktande på framtiden, innebär en stor livsförlust.

Det flyttas fram varje dag.

Det rycker bort det närvarande medan det ger löften för ett ovisst kommande..

Det största hindret för ett verkligt liv - är den förväntan som beror av morgondagen, 

man förlorar den dag som är.

Du ordnar och obesörjer vad som ligger i ett ovisst ödes hand, men vad du har i din egen hand, det låter du fara.

Deras liv är ytterst kort, som jämt äro i sysselsättning.