...det börjar ta form...

Snart går det att hålla utkik där - lite tidigt än, men man ska ju planera för allting.

Sitter och lägger de sista handpåläggningarna inför Kalle Anka Cup i Sveg för våra duktiga Ångermanländska skidåkare. Och det går inte att koppla bort de minnen som kommer från tidigt 80tal. Rättvik var det då som gällde. En av de roligaste stafetterna jag åkt i mitt liv( frånsett SM 1988 i Skellefteå). Småland kom 2:a - tror att Ångermanland inte var bland de tio bästa.

Av de fyra som då åkte för Småland i stafetten -är vi nu 3 inom en radie av 10 mil. Jörgen Pettersson ( inom en radie av 500 meter) , Lars Karlsson och jag. Brittan Boestad har hamnat nere i Göteborg. Om jag tidigare i veckan hade nostalgi vad gäller musik i mitt liv - känns det som det kommer än mer när man tänker på sina ungdomsår.

Träningsvärken är på gång känner jag - körde TABATA med bästa handbollstjejerna i kväll ( haft uppehåll nu i 2 veckor)-det kommer att kännas varje steg i morgon, men som den "skadade" person man är kommer det att vara skönt.

Varför gör vi alltid allting så svårt ? Människan är alldeles för hård mot sig själv och mot sin omgivning. Är inspirerade av litteraturen som just nu ligger framför ögonen; 4 grundstenar till ett bättre liv.

VAR SANN I DITT TAL

TA INGENTING PERSONLIGT
TA INGENTING FÖR GIVET

GÖR ALLTID DITT BÄSTA

Människan(vi ) har allt för lätt att döma. Vi blir domesticerade från att vi föds ( av föräldrar, lärare, ledare,lagen) - låt mig aldrig falla för långt ner i den dalen. Låt alla utvecklas utifrån sina förutsättningar - försök inte att i alla lägen "få personer att passa in"-var inte alltid överens för att inte sticka ut.

Om man vill leva ett liv fyllt av glädje och tillfredsställelse ( och vem vill inte det) - måste man fatta mod och bryta en del överenskommelser som är grundande på fruktan och som gör anspråk på den egna kraften.

Dags att sova - ett lätt mentalt träningspass innan djupsömnen kommer.