..är svårt just i denna tid i livet. ( och inte min starka sida heller för övrigt)  Sjuka barn - går före allt, och så bara ska det vara. Men som nästan alltid - finns det som måste göras kvar. Blir allt bättre på att vara närvarande. Är inte i mål än - men NÄRVARO låter i sig inte svårt, men erkänn själva att det är  många gånger ni i sinnet är "någon annanstans" ( på morgondagens möte, nästa veckas aktivitet osv)

Tänker dela med mig av en liten historia om den vise bonden och grannen.

En dag tog sig bondens häst ut genom en trasig del av staketet och sprang bort. Grannen som alltid har full koll bakom sitt köksfönster - sprang genast över och beklagade sig.

-Så fruktansvärt! Hur ska det gå för dig och din familj nu när skördetiden snart är här, ni kommer ju få svälta, det här är det värsta som som kunde hända.

- Nja, vem vet vad som är bra och dåligt, sa bonden till grannen.

Några dagar senare kom hästen tillbaka - och inte nog med det, hästen hade tre vildhästar med sig. Grannen såg naturligvis även detta och sprang över.

- Du är ju världens turgubbe,, sa grannen. Ingen har så många hästar som du har nu.

-Ja,vem vet vad som är bra och dåligt, sa bonden till grannen.

När bondens son skulle rida in en av vildhästarna blev han avkastad och  bröt benet. Grannen såg det och kom genast fram och ojade sig.

-Katastrof, jag saknar ord sa grannen. Ingen av dina andra barn är så starka att de kan bärga skörden. Det kunde ju inte varit värre.

-Vem vet vad som är bra och dåligt, sa bonden till grannen.

Någon vecka senare kom armén förbi och skulle tvångrekrytera unga män - men bondens son låg ju i sjuksängen.

-Det är ju helt otroligt, hur tur har du säger grannen.

-Ja,vem vet vad som är bra och dåligt - säger bonden till grannen.

Historien fortsätter i all oändlighet. Kontentan är att vi har både grannen och bonden i oss. En del av oss är i ett ständigt drama och vad som är bra och dåligt i livet. Rädsla och begär i förhållande till det förflutna, framtiden och andra.  Grannen är "egot"! En annan del av oss kan vara i ett accepterande närvarande och tillitsfullt lugn - bonden är vårt "själv"

Mitt "själv" funderar så här i lunchtid på att hämta lite energi utomhus, egot säger att det är massor kvar på att göra listan. Självet kommer att vinna - vi ses i lunchspåret , frågan är om det blir på Remsle eller på myren.

Ja, vem vet vad som är bra och dåligt!