..är det inom mig just nu. Halvtrött efter helgens alla sportevenemang + förkylning, men att klaga duger inte. Är så mycket jag vill göra, och faktiskt till och med måste göra. Har så äntligen fått ur mig en texten till en artikel - ligger nu på granskning.

Inväntar i skrivande stund den andra halvan av organisationskommitten inför stundande SM:et. Två vildhjärnor som är så där kombatibla med struktur - men bra kommer det att bli, helt säker. Bra att ha lite deadlines att jobba på - en är i morgon eftermiddag, nästa måndag eftermiddag , whaoh en hel vecka bort.

Solen skiner ute - huvudet vill ut - men kroppen säger nej. Bråk - på hög nivå. Hjärnan bråkar också...det är presteraren som vill gå i mål med massa saker, samtidigt som jag med näbbar och klor bromsar. Förändring är jobbigt, stjäl energi. Tur det finns påfyllning att få.

Att ge och ta - har diskuterat det på sista veckan med nära och kära. Vad är viktigast ; att ge eller att få - svaret är att det måste vara balans. Uppmaning till alla vi på båda sidor - tänk på att uppskatta de runt i kring er, behöver inte vara med blommor och presenter - ett uppmuntrande ord, ett leende räcker långt - en klapp på axeln eller kram. Vi behöver alla känna uppskattning - och finns det något bättre än kramar ??!