Ja - vilka otroliga känslor man har haft i sig de sista dagarna. Mitt emellan alla upplevelser är jag nu inne i "coachens hjärta" och läser vilka frågor, hur man ska ställa dem - hur man ska "läsa" av andra osv. Gissa om jag hade en spännande tågresa hem - bara genom att prata med folk, iakta deras kroppsspråk, hur de beskrev saker osv.. Men det här med coachningen , förlåt - var det som hamnade mitt emellan allt annat.

Student med bästa Emma. Mitt första gudbarn, som blev extra efterlängtad och omvårdad, när Eva-Lenas Jontis inte fick vara kvar bland oss. Mycket av dessa tankar kom också - men Jontis hade om allt varit annorlunda - tagit studenten i fjol. Tillbaka till Emma.

  Vacker, glad och härligt förväntansfull inför framtiden  

Här på bilden tillsammans med sin guddotter - Hannah, min ögonsten.

Efter studentfirande var det bara att packa väskan för resa till Stockholm. Styrelsemötet startade 08.00 på lördagmorgon, SJ rullade( efter förseningar) in 07.45 - men på 10 minuter springer man till Stureplan och Hotell Kung Carl.  Bra diskussioner, som vid 14.tiden avslutades för mig -för nästa destination.

100 års firandet av OS 1912. När jag närmade mig stadion, slog det mig att jag inte hade en aning om vilka som jag skulle möta. En enkel facebook fråga hade ju kunnat ge svar... Vid incheckningen hamnade jag bredvid en olympier från 1972 , en löpardam vid namn Ann-Marie, 1500 meter var hennes distans då. Men vi pratade inga resultat - utan känslan av OS, och när man pratar 1972 kan man ju inte låta bli att prata om det hemska som hände...

Detta var känslan sedan över hela kvällen - OS handlar om gemenskap. Visst är det resultatinriktat - 700 ungdomar som inte har annat än en dröm att få komma till OS var på plats - för att få lite överföring från "de gamla rävarna".

Hjälten i skidlägret var utan någon diskussion Martin Lundström

94 år gammal - åkte sitt första OS 1948 - som ni ser på skylten.

Vi var ca 750 f d olympier som var på plats - vilket surr, många kramar och massor med minnen.

Stadionfesten var en häftig upplevelse, ett otroligt blandat program. Mäktigt att ha 600 gymnaster på en och samma plan. Drakkamp, fäktning, tennis och brottning på samma gång. En av höjdpunkterna var fotbollsmatchen 100 mot 11:a - när det var 3 bollar på plan förstår ni kaoset...

Kvällen blev lång - men känslan av gemenskap så otroligt stark. Söndagens hemresa - men lite nya frågeställningar och förståelse för hur hjärnan tänker, gick hur snabbt som helst (förutom att jag missade första tåget). Att få avsluta eftermiddagen med att se Remsles duktiga fotbollstjejer 99- vinna med 10-1, med ett passningsspel a´la Barcelona - gjorde ju inte helgen sämre..

Ny vecka med bl a skolavslutning väntar - en långresa ner mot Torsby, lite blandade jobbuppdrag. Erkänner att jag inte varit speciellt effektiv första timmen på denna arbetsvecka - men nu växlar jag upp...