Ja, jag erkänner det - somnade vid kl 20.00 igår. Och klockan var mycket när jag vaknade...Förra veckan blev det massor av jobb - både sådant som gav pengar och sådant som skapade möjligheter för föreningslivet i Sollefteå att må bra. Dessutom en liten peak till cancerforskningsfonden i Umeå - känns jättebra i magen.

Gårdagen avslutades ute på Westin Adventure med teambuildningsövningar med ett gäng - tala om att ställa om huvudet efter uppgifterna. Förra helgen var det Sollefteå Trippel med Broloppet som topp - sedan har veckan handlat om radiojobb, byggande och rivande av tält och staket -samt närmare 40 timmar bakom bardisk. Men - det var den bästa Nipyran "ever" - i alla avseenden.

Regnet öser ner i dag - vad gör väl det? I dag är det ro och vila som gäller - lite fotbollsträningar i kväll står på tjejernas schema..

Nu ska vi ut i blåbärsskogen..bildbevis kommer senare..

har så betat av några lektioner till idag på eftermiddagen. Mer och mer övertygad om att mental träning måste utvecklas i samhället. Cancerpatienter har botats, har otroligt starka bilder framför mig. Grät härute på altanen, när MR Goldman, totalt kraschat i sitt flygplan - 6 månader efter olyckan går ut genom sjukhusdörren. ( han skulle aldrig kunna andas själv, äta eller drick, och vara totalt förlamad)

Fråga de som togs sig i mål på Vätternrundan- och kanske även de dubbelt så många som vanligt som bröt. Vad tänkte de - vad var det som gjorde att några cyklade vidare trots allt regn och den kyla som följer med blöta kläder..

Motivation  - motivation - motivation......

Tänk vad exempelvis nu då Vätternrundan har gjort med närmare 30 000 människor detta år.. skapat motivation, drivkraft att genomföra - motion och massor av friskluft och trevliga möten mellan människor. Jättetragiskt med dödsfallet - men hävdar att om inte Vätternrundan och alla motiovationshöjande  arrangemang skulle finnas - skulle dödssiffran med bl a då hjärtinfarkter vara ännu högre..

När Frida och jag åkte ner mot Torsby förra veckan - fick vi en ny idol. Kari Mentsel...på väg att göra en 20dubbel IRON MAN. Då kan man börja snacka träning och prestation. Är bara lite rädd vad denna intervju på radion satte för tankar i Frida......Framtiden får utvisa. För så här är det: Det psyket kan skapa och tro på - KAN UPPNÅS!

Ja - vilka otroliga känslor man har haft i sig de sista dagarna. Mitt emellan alla upplevelser är jag nu inne i "coachens hjärta" och läser vilka frågor, hur man ska ställa dem - hur man ska "läsa" av andra osv. Gissa om jag hade en spännande tågresa hem - bara genom att prata med folk, iakta deras kroppsspråk, hur de beskrev saker osv.. Men det här med coachningen , förlåt - var det som hamnade mitt emellan allt annat.

Student med bästa Emma. Mitt första gudbarn, som blev extra efterlängtad och omvårdad, när Eva-Lenas Jontis inte fick vara kvar bland oss. Mycket av dessa tankar kom också - men Jontis hade om allt varit annorlunda - tagit studenten i fjol. Tillbaka till Emma.

  Vacker, glad och härligt förväntansfull inför framtiden  

Här på bilden tillsammans med sin guddotter - Hannah, min ögonsten.

Efter studentfirande var det bara att packa väskan för resa till Stockholm. Styrelsemötet startade 08.00 på lördagmorgon, SJ rullade( efter förseningar) in 07.45 - men på 10 minuter springer man till Stureplan och Hotell Kung Carl.  Bra diskussioner, som vid 14.tiden avslutades för mig -för nästa destination.

100 års firandet av OS 1912. När jag närmade mig stadion, slog det mig att jag inte hade en aning om vilka som jag skulle möta. En enkel facebook fråga hade ju kunnat ge svar... Vid incheckningen hamnade jag bredvid en olympier från 1972 , en löpardam vid namn Ann-Marie, 1500 meter var hennes distans då. Men vi pratade inga resultat - utan känslan av OS, och när man pratar 1972 kan man ju inte låta bli att prata om det hemska som hände...

Detta var känslan sedan över hela kvällen - OS handlar om gemenskap. Visst är det resultatinriktat - 700 ungdomar som inte har annat än en dröm att få komma till OS var på plats - för att få lite överföring från "de gamla rävarna".

Hjälten i skidlägret var utan någon diskussion Martin Lundström

94 år gammal - åkte sitt första OS 1948 - som ni ser på skylten.

Vi var ca 750 f d olympier som var på plats - vilket surr, många kramar och massor med minnen.

Stadionfesten var en häftig upplevelse, ett otroligt blandat program. Mäktigt att ha 600 gymnaster på en och samma plan. Drakkamp, fäktning, tennis och brottning på samma gång. En av höjdpunkterna var fotbollsmatchen 100 mot 11:a - när det var 3 bollar på plan förstår ni kaoset...

Kvällen blev lång - men känslan av gemenskap så otroligt stark. Söndagens hemresa - men lite nya frågeställningar och förståelse för hur hjärnan tänker, gick hur snabbt som helst (förutom att jag missade första tåget). Att få avsluta eftermiddagen med att se Remsles duktiga fotbollstjejer 99- vinna med 10-1, med ett passningsspel a´la Barcelona - gjorde ju inte helgen sämre..

Ny vecka med bl a skolavslutning väntar - en långresa ner mot Torsby, lite blandade jobbuppdrag. Erkänner att jag inte varit speciellt effektiv första timmen på denna arbetsvecka - men nu växlar jag upp...

På hemmakontoret på Rödsta blev det dags för fika....Morgonen har börjat med de sista finjusteringarna för Tentan som skall skickas iväg idag. Hade glömt bort den känslan -men gillar att vara på "tå" in i det sista.

Samtidigt förs diskussionerna med våra IT-leverantörer ang sista justeringarna inför vår ISO-certifiering, samtidigt som lite reseplanering inför vinterns långlopp görs..Som sagt, blandad kompott - men kaffet är gott så här vid halv 10 tiden.

Tacksam över muggen jag dricker ur ( som älskade syster förärade mig):

"Stolt att vara en 100% uppmuntrande, matlagande, städande och sjukskötande 24 timmars MAMMA" - och vill också dela med mig av den fina ljuslyktan som jag fick på Morsdag. TACKSAMHET över livet- vad livet har gett mig - och vad som väntar framöver. Och det som väntar - ligger i till stor del i mina egna händer  = LIKE IT !

MQ ja visst är det ett klädmärke... Men skulle också vilja säga att det är det viktigaste man har med sig och skapar i livet. IQ vet alla vad det är, EQ ( emotionell förmåga) är också känt... Men ingenting är något värt om man inte har den mentala styrkan ( MQ)

Har just avslutat ett par tester. Läser och begrundar svaren; män skattar sig själva högre än vad kvinnorna gör - och  det är ett spännande område att dyka in i.

På skrivbordet har jag också sparat ner en C-uppsats från GIH av Johanna Ojala och Kent Norell " Jamen, varför sluta Du då?" Intressant att dyka ner i motivationsfrågor- återkommer när jag läst dessa spännande sidor.

Motivation - ja det funderade man på igår under de 5 km i Vårruset. På en gång när nummerlappen kommer på - får jag tillbaka de känslor som fanns en gång i tiden. Skillnaden nu är att det är en avssaknad av träning - och sprang i går och tänkte på hur man mentalt måste arbeta in ett nytt beteende. Tycker med facit i hand att jag lyckades ganska bra - men otroligt vad kilometerskyltarna är viktiga - tänkte lite skämtsamt för mig, vad som hade hänt om inte målet hade dykt upp ett den 5:e skylten.

TACK Team Ulla the best -för en härlig kväll i går - gemenskap, värme, engagemang och fysisk aktivitet, piffat med en härlig picknickkorg !

En relativt lugn helg- vardagsbestyr, träningar, middagsgäster och mycket skratt. Dock har lite feber och förkylning letat sig in på Rödsta igen, pust....

Det blir en kontorsdag idag, lite avvikelserättelser för ISO-certifieringen, lite pyssel m Övergårdsdagarna, ev ta tag i den nya hemsidan, och så lite träning (mental träning). Köper Olof Röhlanders citat nedan direkt:

"Veckans träning skulle därför kunna vara att reflektera över alla mindre trevliga upplevelser och se om man kan använda dem till något konstruktivt. Vem har sagt att det här behöver vara negativt på lång sikt bara för att det är det just nu? Att vara med om när något inte fungerar som det ska kan skapa en drivkraft att göra något åt det.

Träna på att bli fascinerad istället för frustrerad. Det kan nämligen bli fröet till nästa artikel. Det kan få dig att äntligen säga ifrån, att sätta ned foten en gång för alla. Eller bli träning på att släppa det som inte är värt att lägga energi på".

SÅ TÄNKVÄRDA ORD. Hur många gånger i veckan/om dagen - blir man inte frustrerad på sin omgivning, i stort och smått. Bli fascinerad istället för frustrerad - vilken skillnad på energi !!!!

Tänker på min vän Gunillas ord - ANNORLUNDA, det är också ett bra ord att använda när frustrationen är stor på en person eller företeelse. ANNORLUNDA - låt veckan börja - som vanligt är resan spännande, like it !!!!!

..är det idag på dagis. Kommer ihåg för några års sedan, att jag tyckte sisådär om dem, och alltid kändes det som om dem återkom alltför ofta. I dag ser jag det på ett annat sätt. Vilken fantastisk möjlighet för personalen att i lugn och ro planera inför de kommande veckorna - allt för att det blir så bra för barnen som möjligt.

Hannah och jag får ju tack vare planeringsdagen ytterligare en heldag tillsammans. Erkänner att en halvtimme nu har KRAMBJÖRNARNA fått underhålla - jag har gjort lite "måsten" Samtidigt som solen skiner från en strålande blå himmel.

Erkänner att helgen inte varit speciellt studieinriktad - men delar med mig av några kloka ord från en 85 årig kvinna:

" Om jag fick leva ett liv till skulle jag vilja göra fler misstag.

Jag skulle vilja koppla av mer och vara mjukare,

jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan.

Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt,

jag skulle vilja ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i fler sjöar.

Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor.

Jag kommer kanske att ha fler verkliga bekymmer men jag skulle ha färre inbillade.

Ni förstår

jag är en sån människa som lever försiktigt och sunt

timme efter timme, dag efter dag.

Oh, visst har jag haft mina fina stunder och om jag fick göra om det skullejag försöka att ha bara stunder.

En stund efter annan istället för att leva så många år i förväg.

Jag har varit en sån där person som aldrig går någonstans

utan termometer, varmvattenflaska, regnkappa och fallskärm.

Om jag fick leva mitt liv en gång till skulle jag

packa mindre i väskan,

Om jag fick leva en gång till

skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna.

Jag skulle dansa mer, åka mer karusell och jag skulle plocka fler tusenskönor.

Vicken kortvecka...njöt otroligt av förra helgen då bästa syster och bästa syskontjejerna var på besök, det bästa av allt är att det inte är länge tills nästa gång vi träffas. Släktträff på gång i Borensberg, och så en konfirmation veckan efter här i Sollefteå.

Har varit effektiv dessa tre dagar; mycket intryck från olika håll denna vecka, försöker samla ihop dem så gott det går. Är mitt inne i en träningsperiod - av mental träning. Fascineras över att det mentala rummet som jag skapade för dryga 20 års sedan när vi i landslaget jobbade med LE Uneståhl - bara kommer till mig när man triggar igång det.

Ska också påbörja ett PM, det är så härligt när inspirationen finns där...

Erkänner att jag skjutit på det en tid. Är lite rädd för att sätta mål - har ju lite lätt för att bli besatt av mina egna uttalade mål.

Men kan väl citera Karin Boye:

"Nog finns det mål och mening med vår färd - men det är vägen som är mödan värd"

HÄR OCH NU !

Löven är på väg att spricka ut ( visst gör det ont när knoppar brister...) , samtidigt som man kan glida på skidorna om man vill uppe på Hallsta - tala om att både ha kakan och att äta upp den. Men här är punkt satt för skidsäsongen 2011-2012, 15 par skidor inkl slalomskidorna fick sin sommarsmörjning i strålande sol under första maj. Jag gillar traditioner och sommarsmörjningen görs alltid i tshirt i solen !!!